allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Varför inte starta upp bloggandet när jag ändå skriver på datorn varje dag?
Jag är idag uppriven, och dessutom uppgiven!
Jag har skrivit på min novell sedan jag kom hem från skolan idag, vilket var kl. 14,10. Och den är inte klar, blir man deprimerad? Svar ja. Jag är inte i närheten av vad klar heter. Jag känner mig helt tom. Jag vill inte skriva en novell, jag vill skriva sådant jag alltid skriver, om hur jag egentligen känner eller inte känner. Jag vill kolla på OC tills att det inte finns fler droppar för ögonen att pressa ut!

Jag kan tillägga att jag är jävligt trött också! Natten var lång, lyssnade på KENT långt in på morgonen och grät sönder mig! Det finns få saker som jag heldre gör.

Lov nu, det är inte helt fel. Men jag skall ändå praktisera på Swedbank, måndag och tisdag nästa vecka, men vad gör det? Jag tycker det är kul.

.

.

.

.

Kan jag skilja på om jag vill vinna dig?

Kan jag skilja på om jag vill vara med dig?

Kan jag skilja på om jag vill bli av med dig?

Kan jag skilja på om jag vill skada dig?

- Men du borde förstå att man inte gör såhär mot mig!

.

Ett snabbt hugg i hjärtat när man blir påmind,

så tar man några djupa andetag och går vidare.

Men man glömmer inte!

/ Mikaela