Hur-älskande-kan-vi-bli?

Jag har kärat ner mig i det eviga gråtande tror jag? Det händer allt mer och mer. Varför? Egentligen finns det ingen speciell anledning. Nyss var det sista avsnittet utav The OC! (Varför har jag inte upptäckt denna otroligt underbara serie förrens nu!?) Självklart rann det floder. Innan idag på jobbet var det Håkan Hellström som framkallade dessa tårar. I natt innan jag somnade var det Kent som fixade det. Igår var det Carolina Gynning, eller hennes skriftelse Ego Girl vilken var otroligt berörande, inspirerande och bra! Läs den gott folk! Jag längtar tills hon släpper Ego Woman.
I tisdags lyssnade jag på P3, där Nour El-Refai sommar pratade i 1,5 timmar om hennes liv helt enkelt. Tror du jag kunde hålla tårarna inne? Nej, excakt! Stackars flicka!
Jag hatar barn som mobbas, alla som vill kränka!

Morgon dagen ser ut som såhär:
Jag jobbar från halv 7 till halv 4 därefter beger jag mig ner till stan, där jag skall ta bussen till Jannika. Eller rent juridiskt sett Markaryd, där hämtar Jimmy mig.
Vi skall ha en vinkväll på fredagen och endast chilla järnet.
Lördagen däremot blir inte lika rogivande, vi skall se oss om i Helsingborgs uteliv med hennes kompisar.


Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.
Låt era lärda läppar leda mig, förleda mig, lura mig.